Bloggen startades som ett svar på "klimatskeptikernas" spridande av missuppfattningar, desinformation och rena lögner kring global uppvärmning och forskning.
Syftet är att sprida kunskap i klimatvetenskapliga frågor kring global uppvärmning och tillhörande klimatförändringar genom att ta upp intressanta, viktiga och omdebatterade ämnen.
I en artikel i fredags ropar Aftonbladet "Bingo" över att "Sverige tjänar på klimatförändringarna". Det glada ekonomiska beskedet tycker sig reportern ha grävt fram i en statlig utredningen från 2007. Utan att ta ställning till kvaliteten i utredningen i övrigt kan man enkelt konstatera att Aftonbladets påstående är ett vilseledande stycke körsbärsplockning. För en närmare förklaring, se den nystartade bloggen Ekologistas.se som förtjänstfullt reder ut saken.
Starten för Ekologistas.se, vars avsikt är att "granska miljö och hållbar utveckling i politik och media", ser lovande ut. Från Uppsalainitiativets sida hälsar vi Ekologistas skribenter välkomna i bloggosfären, och vi kommer att följa bloggen med intresse.
En historia som dyker upp då och då i förvillosfären är den om hur professor Wibjörn Karlén (aktad medlem i Stockholmsinitiativet) hittade en påstått felaktig temperaturkurva för Norden i kapitel 9 i IPCCs fjärde rapport.
Figuren till vänster är temperaturdata för Norden från NORDKLIM. Figuren till höger är en liten del av Fig. 9.12 från IPCC-rapporten som visar den faktiska temperaturutvecklingen (svart linje) för regionen NEU (Norra Europa) samt jämför denna med temperaturutvecklingen enligt modeller med (rött fält) och utan (blått fält) mänsklig påverkan. Texten "The Decline" till vänster och de horisontella linjerna till höger har lagts till efteråt (hela bilden är från bloggen "The Climate Scam"). Som Karlén noterade så ser den uppmätta temperaturen i de båda figurerna inte likadan ut. Hur kan det komma sig? Är det något fuffens på gång?
Karlén hade enkelt funnit svaret om han hade följt uppmaningen i bildtexten till Fig. 9.12 och tittat i Supplementary material för kapitel 9. Där finner man att NEU står för allt landområde från
10 grader väst till 40 grader ost, samt 48 grader nord till 75 grader nord. Detta område går nästan ner till Alperna i söder, och sträcker sig från Brittiska öarna i väster till Moskva-regionen i öster. Det är alltså ett betydligt större område än bara Norden, och det är alltså inte förvånande att de två temperaturkurvorna inte är identiska. Så det värsta som man kan anklaga IPCC för är att de kanske borde ha placerat NEU-grafen lite längre ner på världskartan som utgör bakgrund (där finns sammanlagt 25 grafer). Direkt under ligger dock en annan graf betecknad SEU för södra Europa.
Så kan det gå om man inte tittar i supplementet!
Uppdatering 2011-01-30: ändrat "Skandinavien" till "Norden" i första stycket.
Den brittiske journalisten och "klimatskeptikern" James Delingpole intervjuas av Paul Nurse, ordförande i Royal Society och nobelpristagare i medicin. En fråga om koncensus blir väldigt jobbig...
Intervjun är en del av BBC-programmet Science under Attack som till stor del handlar om "klimatskepticismen" och där Nurse intervjuar både "skeptiker" och forskare inom fältet. Bland annat intervjuas Phil Jones om "tricket" och FOA-förfrågningarna vilket ger bakgrund till Delingpole-intervjun. Se gärna hela programmet:
Ett av de vanligaste klimatförnekarargumenten är att klimathotet skulle vara ett fantasifoster eftersom det bygger på datormodeller och inte på verkligheten. Den som påstår något sådant har som regel gjort minst ett av följande tre missförstånd - ofta troligtvis alla tre:
För det första är klimatforskarnas datorsimuleringar på intet vis frikopplade från verkligheten. Tvärtom bygger de i modellerna ingående mekanismerna på känd och empiriskt väletablerad fysik. Därtill valideras modellerna mot historiska klimatförlopp. Givetvis har de ändå brister, men att överensstämmelsen mellan modell och verklighet aldrig blir perfekt innebär inte att modellerna är värdelösa. Bloggen RealClimate har en läsvärd FAQ om klimatmodeller.
För det andra bygger förutsägelsen om att fotsatt ohämmade växthusgasutsläpp kommer att leda till kraftigt höjd global medeltemperatur inte enbart på de stora datormodeller som avses. Även utan dessa skulle slutsatsen vara densamma (om än med något mindre detaljerade prognoser), baserat på kända fysikaliska samband och på klimathistoriska data. Speciellt det senare utvecklade jag lite närmare i min text om istiderna härom året.
För det tredje tyder invändningen på en mycket naiv syn på vetenskap och modeller. Om man skall kassera alla vetenskapliga resultat som bygger på modellantaganden så är det inte bara klimatvetenskapen som åker ut med badvattnet, utan snart sagt all vetenskap överhuvudtaget. Vid ett tvärvetenskapligt symposium på Chalmers i höstas diskuterades hur modeller och modellering genomsyrar vetenskapen. P1:s Vetandets värld uppmärksammade härmodagen symposiet med ett reportage vars rubrik "Utan modeller ingen vetenskap" var lånad från mitt föredrag, och där jag tillsammans med bl.a. den välkände KTH-professorn Göran Grimvall fick lägga ut texten en smula. Lyssna gärna!
Tamino har ett intressant inlägg på sin blogg Open Mind där han med statistiska metoder tagit bort effekten av flera kända kortvariga påverkningar på globala medeltemperaturen: solcykeln, vulkaner och ENSO (El Nino/La Nina). Resultatet blir denna temperaturutveckling:
Slutsatsen är att jorden för närvarande värms 1,7 °C per sekel baserat på trenden 1975-2010.
Beträffande utmärkelsen Årets förvillare 2010 till Stockholmsinitiativet (SI) så har du rätt i att debatten flera gånger spårat ur från bägge sidor, både från "alarmister" och "förnekare”. Du skrev att SI har en vetenskaplig grundsyn. Det är möjligt, men icke desto mindre är deras argument och data noga utvalda och vinklade på ett sådant sätt att de ger en skev bild av kunskapsläget. ... Din tilltro till SI:s sätt att argumentera stämmer inte med hur de bedrivit debatten. För specifika exempel på detta hänvisar vi till vår motivering i förvillarutnämningen ... och exempelvis debattartiklar av Olle Häggström (Folkvett nr 4/2008) och Patrik Lindenfors (Newsmill 2011-01-16).
Men några exempel på SI-företrädares argumentationsteknik kan vi ge här. I en insändare i Aftonbladet i april skrev tre företrädare för Stockholmsinitiativet, Ahlgren, Nordin och Stilbs (en docent och två professorer), att IPCC skulle vara “en politisk konstruktion som omvandlar 100 procent vetenskaplig osäkerhet till 90 procent politisk sannolikhet”. Inte ens de själva kan rimligtvis tro på sin retorik. I flera insändare i SvD har Stockholmsinitiativets medlemmar upprepat påståendet att “temperaturerna legat still eller sjunkit något de senaste åren”, ett påstående man bara kan motivera statistiskt genom att jämföra med rekordåret 1998. ... Frågan om vad som påverkar klimatet går att avgöra vetenskapligt. Den vetenskapen går att sammanställa till för allmänheten begriplig form, men det är inte vad Stockholmsinitiativet ägnat sig åt de senaste tre åren. ... Tyvärr gör ideologiska och kommersiella intressen att pseudovetenskapliga påståenden ständigt dyker upp i samhället. På sätt och vis är dessa intensiva försök att efterlikna vetenskapen en bekräftelse på att vetenskapligt grundade slutsatser har högt anseende och stort genomslag. Men ett påstående blir inte vetenskapligt bara för att det låter vetenskapligt – det måste finnas forskning bakom slutsatserna. Vi ser det därför fortfarande som en nödvändighet att dela ut utmärkelsen Årets förvillare för att uppmärksamma allmänheten på dåligt grundade eller till och med ogrundade påståenden. Ingen skulle bli gladare än Vetenskap och Folkbildning den dag förvillarpriset inte längre behöver delas ut.
I veckan som gick så kom Världsmeteorologiorganisationen (WMO) med sin sammanställning av globala medeltemperaturen 2010 och viktiga väder och klimathändelser under året. De bekräftar den bild som tidigare givits av NOAAs National Climate Data Center (NCDC).
År 2010 är på delad första plats med 2005 och 1998 för det varmaste året sedan mätningarna startade i slutet av 1800-talet, 0, 53 °C varmare än normalperioden (1961-90) i WMOs sammanställning. Det var exceptionellt varmt på Grönland, i norra Kanada, stora delar av Afrika samt södra och västra Asien. I några områden var det kallare än normalperioden så som norra Europa och centrala och östra Australien. Decennietrenden med varje nytt decennie sedan 1960 varmare än det föregående fortsätter. Åren 2001 till 2010 var medeltemperaturen 0,46 °C över normalperioden vilket är det varmaste decenniet som uppmätts.
GISS temperaturanomalier 2010 mot medlet för 1961-1990. (Detaljerna i temperaturfördelningen över jorden kan skilja något mot de i texten beskrivna analyserna av WMO och NCDC då det är olika temperaturserier.)
Förra året var också det nederbördsrikaste som uppmätts och med stora variationer i nederbörd. Ett antal extrema väderhändelser inträffade under året så som värmeböljan över Ryssland, översvämningen i Pakistan samt torkan i Amazonas. I slutet av 2010 och början av 2011 skedde också stora översvämningar i Sri Lanka, Australien och Brasilien.
NOAA NCDC karta över viktiga väder och klimathändelser 2010. (Klicka på bilden för förstoring).
SVT Vetenskap rapporterar om en studie om klimatförändringarnas effekt på livsmedelsproduktionen som förutsäger att jordens medeltemperatur år 2020 kommer att ligga på 2,4 grader C ovanför den förindustriella nivån. Studien, vars orimliga resultat borde ha fått någon på vetenskapsredaktionen att reagera, kommer från Universal Ecological Fund, en ideell organisation. Bloggen RealClimate förklarar vilka studiens misstag är: man har använt begreppet CO2-ekvivalens på fel sätt, och man har inte räknat med att havens värmeupptag fördröjer uppvärmningen.
Det är mycket beklagligt när den här typen av larmrapporter som saknar saklig grund publiceras, och även vi på SVT har all anledning att vara självkritiska. Även om den absoluta majoriteten av klimatforskarna idag är helt överens om att världen står inför en höjning av temperaturen vilket kommer att få allvarliga konsekvenser, främjas inte arbetet för att begränsa jordens uppvärmning av att den här typen av alarmistiska rapporter sprids.
I ett Newsmill-inlägg (det är mycket sådant nu) påpekar professor emeritus Lennart Strandberg en felaktighet i en kampanjbroschyr om bilkörning och klimatet som Svensk Bilprovning har gett ut. Där finns följande graf som sägs visa förhållandet mellan koldioxid i atmosfären och temperatur de senaste 400 000 åren enligt isborrkärnor från Antarktis.
Problemet här är att den röda kurvan (koldioxid) verkar vara förskjuten något åt vänster i förhållande till den blåa kurvan (temperatur). Här ser vi hur det egentligen ska se ut för 800 000 år (rött är temperatur och blått är koldioxid):
Om något, så kommer koldioxiden lite efter temperaturen. Den som var ansvarig för den första grafen har förmodligen velat framhäva att koldioxiden påverkar temperaturen, men sammanhanget är mer komplext än så. Vad vi ser är dels hur temperaturförändringar (bl a orsakade av ändringar i jordaxelns lutning) påverkar koldioxiden i atmosfären eftersom varmare hav släpper ifrån sig koldioxid, och dels hur dessa förändringar i koldioxiden i sin tur förstärker temperaturförändringarna. Längst till höger ser vi också hur koldioxiden i atmosfären plötsligt skjuter iväg, pga fossil förbränning och andra mänskliga aktiviteter.
Vi kan bara beklaga att Svensk Bilprovning har en sådan felaktighet i sitt material. Det finns ingen ursäkt för att ändra på en graf på det sättet.
Tage Andersson är docent i meteorologi och vice ordförande i Svenska Meteorologiska Sällskapet. Andersson har nu skrivit ett inlägg på Newsmill med rubriken ”Meteorolog: De verkliga förvillarna är klimatalarmisterna”. Inlägget har mötts av en veritabel hyllningskör: äntligen en riktig meteorolog som säger som det är.
Anderssons inlägg är fullt med nedlåtande uttryck som ”klimathotarna”, ”klimathysterin", ”olyckskorparna” och ”domedagsprofetior”. Men låt oss ha överseende med det, och i stället titta på vad Andersson har att erbjuda när det gäller sakfrågan! Gammal skåpmat, visar det sig.
Vi hittar bl a: ”Det är långtifrån säkert att uppvärmningen fortsätter. Efter 1998 tycks den halta.” Vi får oss serverat den gamla körsbärsplockningen av 1998, med andra ord. 1998 var ett år med en extremt stark El Nino (ett väderfenomen i Stilla havet som leder till förhöjda temperaturer). Av det skälet var 1998 ovanligt varmt. Utgår man från något av åren runt om 1998 så ser man i stället att en tydlig uppvärmning har skett sedan dess.
Överst: global temperatur, mellan: land- och havstemperatur. Nederst: Nino-index. Lägg märket till den röda toppen 1998.
Data kommer från NASA och NOOA. Bilden tillhör Colombia-universitetet.
Sedan har vi den gamla skrönan att man bytte från uttrycket ”global uppvärmning” till ”klimatförändringar” för att kunna skylla både värme och kyla på koldioxiden. Men faktum är att termen ”global uppvärmning” blev populär först 1988 i samband med James Hansens vittnesmål i den amerikanska kongressen. Det var samma år som IPCC, den Internationella Panelen om Klimatförändring, grundades. I en rapport från Amerikanska Vetenskapsakademin (NAS) från 1979 används båda termerna: ”global uppvärmning” för att beteckna en ökning av den globala temperaturen, och ”klimatförändringar” för övriga klimateffekter av koldioxidökningen.
Men det finns en grupp som vill att vi ska säga ”klimatförändringar” i stället för ”global uppvärmning”: amerikanska republikaner. Detta eftersom ”klimatförändringar” kan upplevas som mindre hotande än ”global uppvärmning" enligt ett memo av PR-konsulten Frank Luntz.
Andersson citerar ett stycke ur IPCCs tredje rapport: "För forskning och modellering av klimatet måste vi förstå att vi arbetar med ett kopplat icke-linjärt kaotiskt system, varför långtidsprognoser av framtida klimat är omöjliga." Som brukligt är bland ”skeptiker” så utelämnar han fortsättningen, som lyder: ”Snarare måste fokuset vara på att förutse sannolikhetsfördelningen över systemets framtida möjliga tillstånd genom att generera en ensemble av modellösningar. Att adekvat beakta den statistiska naturen hos klimatet är beräkningsmässigt tungt och kräver att man använder nya metoder för modelldiagnos, men sådan statistisk information är nödvändig.” Lite krångligt, men man säger inte att vi inget vet. Man säger i stället att vår kunskap är statistisk snarare än exakt.
En sak är viktig att påpeka när det gäller osäkerheten i vad som kommer att hända med klimatet:
Osäkerhet är farligt.
Om du står framför ett minfält, så är det farligt att fortsätta gå om du inte vet var minorna finns, eller ens hur många de är.
Om vi inte kan förutse vad som kommer att hända med någon större exakthet, så spelar vi ett mycket farligt spel om vi fortsätter att påverka klimatet med vår olje- och kolförbränning. Ett kopplat icke-linjärt kaotiskt system som mänskligheten och resten av biosfären är så beroende av, är ingenting som man ska leka med.
En studie från Massachusetts Institute of Technology (MIT) visar den framtida temperatur-utvecklingen som ett slags "lyckohjul". Så här ser det ut om vi inte vidtar några åtgärder. Storleken på de olika "tårtbitarna" visar hur sannolika de är:
Bilden tillhör MIT Joint Program on the Science and Policy of Global Change
Om vi omgående vidtar kraftfulla åtgärder för att begränsa våra utsläpp av växthusgaser så ser det ut så här:
Bilden tillhör MIT Joint Program on the Science and Policy of Global Change
Det är förresten ironiskt att Andersson alldeles innan IPCC-citatet om ett kopplat icke-linjärt kaotiskt system påstår att så kallade ”brytpunkter”(engelska ”tipping points”) i klimatutvecklingen bara är fria fantasier, eftersom brytpunkter är något som kännetecknar just kopplade icke-linjära kaotiska system. Och förekomsten av brytpunkter har faktiskt stöd i den vetenskapliga litteraturen.
Avslutningsvis drar Andersson till med: ”Vi bör komma ihåg vad vi lärde oss i skolan, att koldioxiden är nödvändig för fotosyntesen. Utan koldioxid inget liv. Ju mer koldioxid, ju bättre växer det. Dessutom producerar fotosyntesen det viktiga syret. Denna oumbärliga gas kallar klimathotarna en luftförorening! Orwell lever än.” Vilket osökt får mig att tänka på den här videon från den amerikanska tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI) med sin slogan ”They call it pollution, we call it life”, som jag låter avsluta det här inlägget:
Olle Häggström drar masken av Ahlgren i en Newsmill-artikel (17/1)
Göran Ahlgren är arg. Han vill att DN skall be om ursäkt för sitt språkbruk, och han efterlyser "en sansad, saklig debatt från alla läger utan bitoner av förnedring och hån". Men om det nu är en sådan debatt han är ute efter vore ett bra första steg om han rannsakade sig själv en smula.
...
Den 11 april 2010, i ett nyhetsbrev från SI, kommenterar samme Ahlgren den Aftonbladet-artikel i vilken jag diskuterar hur forskare utsätts för allt från den primitiva hånskrattsmetoden ovan till förtal, trakasserier och mordhot. Hånfullt och skadeglatt meddelar Ahlgren i sitt nyhetsbrev att jag "för en gångs skull prickat helt rätt", samt att jag "är förtvivlad och gråtfärdig".
...
Ahlgren vill att DN, VoF och vi andra, av något slags etiketts- eller artighetsskäl, skall undvika ord som "klimatförnekare". Och det vore ju väldigt bekvämt för Ahlgren, SI och övriga vetenskapsförnekare att kunna fortsätta med sina flagranta ohederligheter och sin irrpropaganda utan att behöva riskera att vi andra – vi som tar vetenskapen på allvar och som insisterar på att väga in hela den samlade vetenskapliga kunskapsmassan innan vi tar ställning i svåra klimatfrågor – kallar dem vid deras rätta namn.
I sammanhanget är det värt att påminna om Ahlgrens och Stockholmsinitiativets falska anklagelse mot Phil Jones som de spred över världen i våras. När Ahlgren talar om sansad och saklig debatt torde tungan svartna i hans mun.
Vi på Uppsalainitiativet skulle gärna vilja göra läsarna uppmärksamma på ett intressant blogginlägg av meteorologen Martin Hedberg, på John Pohlmans blogg, skrivet i höstas. Det behandlar begreppet 'tvivel', på ett så träffande sätt, mer to-the-point än vad en annan någonsin hade kunnat plocka fram. Och han bemöter kommentatorerna på ett trevligt sätt.
Tvivel är både essentiellt viktigt som redskap inom den vetenskapliga skepticismen, och samtidigt väldigt utnyttjat inom politik och lobbying. Exempel: Att forskarna "ändå inte är överens sinsemellan" betyder inte automatiskt att det föreligger två eller flera lika stora läger om en viss fråga. Även ett 98/2-förhållande kan, rent språklogiskt, beskrivas som att forskarna "ändå inte är överens". Detta gäller inom klimatvetenskap liksom inom andra fält. Osäkerheter har väldigt olika grad.
(Hedberg tar upp exemplet gammal tobakslobbying, om att blåsa upp osäkerhet kring sambandet mellan rökning och lungcancer)
Journalisten Peter Hadfield går till botten med nyheten om hur oljeutsläppet i Mexikanska golfen skulle ge kyla i Europa och ryktet om aldrig mera snö i Storbritannien.
Här kommer en väldigt rolig parodi på hur en klimatförvillare (representerad av mannen med svart hår) tror att en diskussion om klimatfrågan går till. (h/t Mike Tobis)
Idag är det Patrik Lindenfors som prydligt förklarar varför Stockholmsinitiativet förtjänar utmärkelsen årets förvillare 2010. Utmärkelsen som årligen delas ut av föreningen Vetenskap och Folkbildning.
Germund Hesslow har idag en Newsmill-artikel där han kritiserar Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) för att de har givit Stockholmsinitiativet VoFs årliga förvillarpris. Där tar Hesslow bl a upp ett citat av den nyligen bortgångne klimatforskaren Stephen Schneider:
Och vem har gjort sig mer förtjänt av ett förvillarpris än Stephen Schneider, en annan av AGW-rörelsens galjonsfigurer: "Vi vill förbättra världen … För att göra det måste vi fånga allmänhetens uppmärksamhet … få mycket uppmärksamhet i media. Så vi måste måla upp skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och förtiga våra eventuella tvivel … Var och en av oss måste bestämma den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara hederlig."
En viktig regel för varje skeptiker är att när man ser ellipser (...) i ett citat så bör man kolla upp ursprungscitatet. Så låt oss göra det:
On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we'd like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public's imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This 'double ethical bind' we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.
Citatet är från en diskussion i Discover Magazine, som handlade om problemet med vetenskaplig kommunikation i dagens (1989) soundbite-media. Schneider hoppades att det skulle gå att vara både effektiv och uppriktig. Hesslow delar tydligen inte den uppfattningen.
Uppdatering 2011-01-12: För dem som inte vill klicka på den sista länken så kan jag avslöja att Schneider förklarar sin ståndpunkt så här:
Vested interests have repeatedly claimed I advocate exaggerating threats. Their “evidence” comes from partially quoting my Discover interview, almost always - like Simon - omitting the last line and the phrase “double ethical bind.” They also omit my solutions to the double ethical bind: (1) use metaphors that succinctly convey both urgency and uncertainty (pg. xi of Ref. 3) and (2) produce an inventory of written products from editorials to articles to books, so that those who want to know more about an author’s views on both the caveats and the risks have a hierarchy of detailed written sources to which they can turn. What I was telling the Discover interviewer, of course, was my disdain for a soundbite-communications process that imposes the double ethical bind on all who venture into the popular media. To twist my openly stated and serious objections to the soundbite process into some kind of advocacy of exaggeration is a clear distortion. Moreover, not only do I disapprove of the “ends justify the means” philosophy of which I am accused, but, in fact have actively campaigned against it in myriad speeches and writings. Instead, I repeatedly advocate that scientists explicitly warn their audiences that “what to do” is a value choice as opposed to “what can happen” and “what are the odds,” which are scientific issues (e.g. p. 213 of Ref. 3). I also urge that scientists, when they offer probabilities, work hard to distinguish which are objective and which are subjective, as well as what is the scientific basis for any probability offered. For such reasons I was honored to receive, in 1991, the AAAS/Westinghouse Award for the Public Understanding of Science.
Det här skrevs för 15 år sedan, och likväl fortsätter klimatförvirrarna att missbruka citatet.
Fryser fingrar och tår av sig. (Bilden från expressen.se)
Frågan var inte om Expressens Ulf Nilson skulle träda fram som klimatförvirrare, utan när. Tydligen var det rätta ögonblicket nu när vi har en kall vinter här i Sverige. Ja, den gode herr Nilson hade gjort oss gruvligt besvikna om han hade lyckats begripa skillnaden på väder och klimat. Och det var så långt hans ”vetenskapliga” förmåga räckte. Resten av hans klimat-harang handlar som förväntat om forskare som hetsar för att få statliga anslag, politisk korrekthet, undertryckande av motstridande åsikter och diktatur.
Med anledning av anti-vaccinationsskandalen skriver idag DN i sin ledare om journalisternas ansvar och skillnaden mellan medier och vetenskap.
Nya rön slår inte igenom förrän de upprepats och belagts ett flertal gånger. De banbrytande forskare som lyckas få vetenskapligt stöd för sin sak kan räkna med ett stort erkännande, kanske rentav ett Nobelpris på sikt. Bedragare visas däremot sällan någon nåd.
De läkare och forskare som tidigare gick tobaksindustrins ärenden är i dag svårt komprometterade. Detsamma kan sägas om de så kallade klimatförnekarna eller anhängarna av kallfusion, möjligheten att framställa kärnenergi vid låga temperaturer.
Medierna fungerar annorlunda. Det sensationella har automatiskt nyhetsvärde. Någon tid att vänta på utvärderingar finns sällan. Det aparta ställs gärna mot det etablerade för att ge sken av balans, som om de vore likvärdiga sanningar. Medielogiken tenderar att bli populistisk genom att ställa den vanliga människans oro mot expertisen. ... Det är en påminnelse om att yttrandefrihet också innebär ansvar. Det gäller i synnerhet för professionella journalister, som just är satta att bevaka allmänhetens intressen.
Sista stycket är viktigt. När media ger en megafon till människor är det förknippat med ett ansvar. Ett ansvar att kontrollera att personens påståenden är rimliga och åtminstone klarar en grundläggande faktakontroll innan publicering. Desinformation kan vara dödligt så som vaccinationsfallet tydligt visar. Dagens Nyheter är inte prickfria i klimatfrågan senaste åren men vetenskapsredaktionen har hållit sig till vetenskapen, något som bland annat föranlett "klimatskeptiker" att skrika censur och skicka hat-mejl till vetenskapsjournalisten Karin Bojs.
Grupper som Stockholmsinitiativet spelar just på mediernas fallenhet att söka balans och "ställa den vanliga människans oro mot expertisen". De sitter i studion för att man vill ha "balans" eller spännande debatt trots att den ene har ett berg av vetenskap bakom sig medan den andre har konspirationsteorier och pseudovetenskap. Genom att framstå som den kritiska "Svensson" så får de också ställa frågorna och expertisen i form av klimatforskarna och meteorologerna förväntas svara. I detta spel slipper Stockolmsinitiativet och dess gelikar undan granskning själva. De slipper frågor om de påståenden de gör. De slipper granskning av sina metoder.
Världen över finns grupper liknande Stockholmsinitiativet. Vanligen heter de något med Science i namnet. Men deras syfte är inte att bidra till vetenskap utan att underminera den, att kringgå vetenskapen och dess resultat. Det är därför de publicerar sina alster i dags- och veckotidningar men är fullständigt ointresserade av att bidra till klimatvetenskapen. Det handlar endast om att sprida sina egna "förklaringar" och åsikter så att opinionen och beslutsfattares upplevelse av opinionen svänger i deras favör.
Här beskriver Tom Harris hur det ska gå till i ett tal för en Nya Zeeländsk förnekarorganisation:
Känns det igen?
(Läs mer om Harris tal här och om Vincent Grays klimat-"forskning" här)
Nu har det skrivits ännu en text om varför Stockholmsinitiativet förtjänar utmärkelsen årets förvillare som man fått av föreningen Vetenskap och Folkbildning, ni kan läsa hela texten på newsmill.
När en av Stockholmsinitiativets frontfigurer, professor Ingemar Nordin från Linköping universitet, här på Newsmill den 31/12 försöker sig på ett försvarstal, så missuppfattar eller förvränger han på typiskt maner vad förvillarutmärkelsen avser. Han försöker få det till att VoF brännmärker dem för att de vågar ge uttryck för en annan ståndpunkt i klimatfrågan än den gängse. Men det är ju inte för sina uppfattningar som Stockholmsinitiativet fått sin förvillarutmärkelse, utan för debattmetoderna.
Texten är skriven av Olle Häggström med bidrag av mig.
Professor Ingemar Nordin från Stockholmsinitiativet har skrivit ett inlägg på Newsmill med anledning av att Stockholmsinitiativet har tilldelats priset ”Årets förvillare” av föreningen Vetenskap och Folkbildning. I det inlägget lyckats Nordin bevisa att priset var mycket välförtjänt. Här är några smakprov på den Nordinska retoriken.
” Det sägs t.ex. att det måste vara något psykologiskt fel med skeptiker eftersom de tänker annorlunda.”
"Inte heller politikerna ger oss några bidrag. Egentligen finns det inte någon större skillnad mellan de olika partierna. Alla har precis samma politiskt korrekta uppfattning i klimatfrågan. Och det finns heller inga avvikande röster i riksdagen som vi kan se. Alla tycker precis likadant om att alla bör hålla sig till den rätta Klimatläran. Och skulle det mot förmodan finnas någon riksdagsman eller -kvinna med en avvikande uppfattning så har denne person självbevarelsedrift nog att hålla sådana hädiska tankar för sig själv.”
”I våra öron är "förnekare" en ganska avslöjande benämning, och en bekräftelse på att många idag betraktar den ortodoxa teorin om koldioxidens påverkan på klimatet som en religion snarare än som en vetenskap.”
”Det kanske kommer som en chock för styrelsen för VoF att höra att det handlar om hundratals, kanske tusentals forskare världen över som inte tror på de modeller och de prognoser för de närmsta 100 åren som FN:s klimatpanel har utfärdat.”
Länken i citatet är till en rapport av Marc Morano, tidigare den republikanske senatorn James Inhofes högra hand. Moranos karriär tog fart i samband med ”Swiftboat”-kampanjen mot Kerry 2004, och han har bl a sagt att klimatforskare bör piskas. Rapporten i sig är ett omkok på ett antal tidigare ordentligt diskrediterade listor.
”Vi har för länge sedan gett upp hoppet om storstadsmedierna, så därför har vi skapat oss egna kanaler på det förkättrade nätet.”
Jaså? (Och den listan är ändå ofullständig om man räknar in allt som SIs enskilda medlemmar har publicerat på debattsidor mm.)
”Vi beklagar också att politiken har trängt in i de vetenskapliga akademierna och att forskningspengar blivit viktigare än att upprätthålla en god forskningssed. Vi tror att det är mycket denna politisering av vetenskapen som korrumperat stora delar av just klimatforskningen.”
Och det bästa till sist:
”Hade detta varit medeltiden så hade vi förmodligen blivit brända på bål.”
Professor Lennart Bengtsson är en av Sveriges mest välmeriterade klimatforskare och specialist på klimatmodeller. Han har även i offentlig debatt kritiserat en förenklad syn på den antropogena klimateffekten. Det senare har gjort honom till lite av favorit i kretsarna kring Stockholmsinitiativet. Några har även uppfattningen att han är sympatiskt inställd till Stockholmsinitiativet och dess tillskyndare. Så är inte fallet.
Med tillstånd av Lennart Bengtsson publicerar vi här ett mejl som han skickade i våras (12 april 2010) till företrädare för Stockholmsinitiativet i samband med en artikel av Olle Häggström som de hade synpunkter på:
Hej
Till skillnad från Stockholmsinitiativet så anser jag Olle Häggströms artikel alldeles utmärkt. Även om man är kritisk så får man ju ända begära att en debatt i en viktig fråga är saklig och baserad på fakta och inte på strunt, löst prat och stupida kvickheter.
Det vore ju värdefullt om Stockholmsinitiativet som ändå består av välutbildade individer åtminstone i ringa grad försöka sätta sig in i de vetenskapliga frågeställningarna. Detta tycks fullständigt lysa med sin frånvaro. Som det nu är, når de, så att säga från andra hållet, i sin analytiska skärpa knappt upp till de allra tokigaste klimataktivisternas, vilket inte vill säga lite.
Man kanske också kunna reflektera över den omständigheten att det förkättrade globala temperaturdatasetet från University of East Anglia de fakto systematiskt har redovisat en lägre temperaturuppvärmning än exempelvis NOAAs data set. Även Stockholmsinitiativets smarta medlemmar borde ju inse att en person som Dr Jones som utan laga bevis placerats i klimatförfalskarbåset borde ju, om skyldig, ha begått sitt brott med ett tydligt syfte, vilket inte tycks vara fallet. Nu har vi som en konsekvens en varmare värld än tidigare.
Det problem som vi har att ta itu med är ett potentiell allvarligt problem där vi förr eller senare tvingas göra en realistisk riskbedömning. Havsytan höjning och systematiska ändringar i den hydrologiska cykeln kommer inte att upphöra utan snarare gradvis förvärras. Vi kan bara hoppas att det kommer att gå långsamt. Eftersom jag aktivt sysslar med dessa frågor är jag tyvärr inte lika säker på min sak som Stockholmsinitiativets medlemmar. Att avsiktligt och systematiskt sabotera en saklig analys baserad på fakta är inte bara ansvarslöst, det är också något som bör lysa med sin frånvaro i ett kultursamhälle där man ändå bör kräva en intellektuell redbarhet.
Med hälsning
Lennart Bengtsson
Det finns inte mycket att tillägga efter en sådan sågning mer än att den ytterligare understryker just varför Stockholmsinitiativet nyligen utsågs till årets förvillare av Vetenskap och Folkbildning. Det är inte för att de antar en annan ståndpunkt än klimatvetenskapen utan för den "Volksverdummung", för att låna ytterligare ett träffsäkert ord från Bengtsson, som de sysslar med.
Inlägg
